Sanna Öhrling

De senaste veckorna har jag varit oförklarigt trött. Det har varit segt att ta sig upp ur sängen på morgonen, mer än vanligt. I måndags när jag cyklade till jobbet blev jag akut trött och skulle lätt kunnat somnat på cykeln om det var möjligt. Detta har lett till att jag ruckat på mina rutiner lite, för att kunna sova mer. Jag brukar oftast duscha varannan dag men nu har det blivit var tredje och ibland, hemskt nog, har det blivit på fjärde dagen. Redan här måste jag säga att jag tagit snabbduschar utan att tvätta håret, någon dag här och där. Så det är inte lika illa som det låter. Men håret som jag normalt sätt har utsläppt med lite lockar eller någon annan rolig detalj har förvandlats till en hej-kom-och-hjälp-mig-typ-i-förrgår-frisyr. Varje kväll innan jag går och lägger mig tänker jag -Eh, jag tar det imorgon. När jag vaknar och tittar mig i spegel med världens svintohår tänker jag - Ja det här funkar väl en dag till, jag duschar ikväll istället. Så där fortsätter det tills dagen kommer då inget går att rädda eller dölja. 

 

Men igår inträffade något som gör att jag starkt ifrågesätter min, rent av, slöhet. 

 

Jag var på IKEA efter jobbet (X-antal dagar sen senaste duschen) på jakt efter en lampa, som såklart inte fanns hemma. Jag fick istället med mig hem nya fina (billiga) blommor och krukor. Sen var det ett och annat ljus som åkte ner i påsen, jag erkänner det. När jag kom fram till kassan (den med självbetjäning) står jag och blippar mina varor i min egna lilla värld. Efter några blippningar känner jag mig väldigt iakttagen av IKEA-kassa-damen.  Jag känner på mig att hon misstänker att jag "råkar glömma" blippa in någon kruka eller blomma. Jag fortsätter med mitt och hon fortsätter glo. När jag är färdig (betalt och allt) tar jag mina kassar för att gå. Då tar hon tag i min arm, stoppar mig och säger - Jag vill ta mig en titt i din påse. - Ja självklart får du det säger jag med ett leende på läpparna. Hon räkna och talade högt allt som stod på kvittot och bockade av vart efter. Självklart blir det slumpmässiga kontroller men det brukar datorerna/kassorna säga till om när det är dags. Den här damen var nog väldigt säker på att jag fifflade med mina varor eftersom hon hade stenkoll på mig. Självklart hade jag gjort rätt för mig. 

 

Direkt efter IKEA åkte jag till Maxi för lite små handling. När jag kommer fram till kassan, återigen självbetjäning, åker jag dit på en till koll. Inte slumpmässigt av datorn utan av att personalen kom fram och bara sa det. Den här tjejen var däremot väldigt trevlig men det är andra gången i rad på Maxi.